Graffitin kom till Sverige i början av 1980-talet. Fenomenet omfamnades av ungdomar och graffitin spred sig över stora delar i Sverige. Myndigheterna såg sig snart tvungna att ta sig an den växande graffitirörelsen. Man valde att sätta hårt mot hårt. För att få bukt med graffitin – eller klotter som man från myndighetshåll hellre kallar det – skulle problemet helt enkelt tvättas...
[read more]
Graffitin kom till Sverige i början av 1980-talet. Fenomenet omfamnades av ungdomar och graffitin spred sig över stora delar i Sverige. Myndigheterna såg sig snart tvungna att ta sig an den växande graffitirörelsen. Man valde att sätta hårt mot hårt. För att få bukt med graffitin – eller klotter som man från myndighetshåll hellre kallar det – skulle problemet helt enkelt tvättas bort.
Ett par decennier senare förs fortfarande ett oförtröttligt krig. Varje natt utspelar sig det i det tysta på gatorna i våra offentliga miljöer. Mellan sprejburkarna – de som målar – och tvättsvamparna – de som tvättar bort. En konflikt som bara fortsätter, utan att parterna närmar sig varandra eller kommer en lösning närmare på spåren. Ett kulturbråk som kostar hundratals miljoner kronor varje år.
I Stockholm har kampen om stadens väggar och torg varit särskilt intensiv. När man på andra håll, som t.ex. i Helsingfors, har försökt att hitta alternativa lösningar tillämpar Stockholm, som enda huvudstad i Europa, alltjämt en hårdför nolltolerans mot graffiti och klotter. Nyligen förbjöds exempelvis Riksteatern att använda stadens affischeringstavlor för att göra reklam för graffitikonventet
Art of the streets. Konstcensur, menar Riksteatern. Helt i linje med stadens klotterpolicy, menar representanter från Stockholm stad.
Men vad är det egentligen som gör kulturbråket om graffiti så infekterat? Vad är det som är så känsligt? Hur länge ska denna konflikt få pågå? Och är det överhuvudtaget något som det går att hitta en lösning på?
I programmet medverkar bland annat Christoffer Järkeborn (m) ,
kommunpolitiker Stockholm Stad, Ceylan Holago, producent Riksteatern, Paavo Arhinmäki, Finlands kulturminister, samt konstvetaren Jacob Kimvall.
Måndagen den 15 augusti kl. 18.15 i P1